Utan tvekan tillhör ungraren László Krasznahorkais författarskap de mest spännande nu pågående. Eller rättare sagt, den knappa tredjedel som finns översatt till svenska visar detta. Daniel Gustafsson Pech står för den svenska språkdräkten och gör det för allt jag kan bedöma utmärkt. Det är ingen lätt sak att översätta en formmässigt och språkligt så avancerad författare.
Herscht 07769 består till exempel av en 370 sidor lång mening. Eller, det gör den förstås inte alls, men det finns inga punkter där sådana borde finnas. Kommatecken ersätter. Plötsligheten i de mest oväntade händelser förstärks av syntaxen, eller kanske av brist på sådan. Det finns inga nya stycken, allt är ett enda kompakt textsjok som passerar ett stort antal människors medvetanden, utan att fördenskull tappa bort att det är Florian Herscht, med personnummer 07769, som är huvudpersonen, enligt en av romanens många vältecknade bipersoner en sinnesslö, föräldralös pojke, förmodligen i dryga tjugoårsåldern och stark som Goliat.
Krasznahorkais formmässiga fokus gör inte att han tappar bort andra betydelsefulla element i en roman. Tysk samtid definieras, med sin högerextremism, sina hemlösa, invandrare, terrorhot, säkerhetsarbete och antisemitism. Alla karaktärer omfattas av sympati och kärlek, de som marscherar i skuld likaväl som dem som oskyldiga äro. Gränsen mellan dessa kategorier kommer dessutom under berättelsens gång att suddas ut. Överklivningar mellan individerna vore knappast möjligt utan den form Kraznahorkai valt, vilket gör den till något mer än ett experiment.
Gestaltningen sker genom antydningar och subtiliteter, vilket kräver uppmärksamhet av den läsare som vill komma människorna nära och rikligt belönar den som orkar. Textens flöde är inte en medvetandeström så mycket som en berättare som gränslöst rör sig genom alla bokens personer och associativt hoppar mellan deras medvetandeströmmar på sin väg mellan berättelsens början och dess slut. Häri känner man igen Kraznahorkai från tidigare romaner, som till exempel Satantango.
Handlingen utspelar sig i den fiktiva staden Kana i det forna Östtyskland. Den är dock med gator, parker och flod identisk med den faktiska staden Kahla. Jag kan tänka mig att Krasznahorkai, med tanke på romanens innehåll, inte ville peka ut en verklig ort eller dess medborgare och att det är därför han bytt ut namnet. Men valet av just Kana leder tanken i biblisk riktning och gör delvis Florian till ett slags Kristusgestalt, en ung man med ett rent och oskyldigt hjärta som i sin naivitet råkar skäligen illa ut.
Det är ingen enkel intrig vi har att göra med och den är definitivt för svår för en autistisk person som Florian, oförmögen till andra nyanser än svart och vitt. Tillfälligheter, olyckliga omständigheter och missförstånd sätter honom i rörelse. Att denne ständigt utnyttjade jätte som en berättelsens startpunkt valt att skriva till förbundskansler Angela Merkel för att göra henne uppmärksam på möjligheten av världens undergång, visar sig vara mycket olyckligt för både honom själv och åtskilliga andra i hans närhet.
Samtidigt skrider stadens nazister till aktion, under ledning av Bossen, Florians chef, som trots att han vilseför denne och ständigt hunsar honom, ändå på något sätt tar honom omhand och ger honom ett slags tillvaro. Detta gör att Florian älskar sin boss. Vidden av dennes svek, jag ska inte avslöja vad, får därför Florians värld att rasa samman. Han lämnar Kristusgestalten bakom sig och som ett slags omvänd Kaspar Hauser gör han nu resan ut ur kulturen, åter till naturen och såväl vargar som en örn blir hans bundsförvanter i hämnden och slutstriden. Som i en blandning mellan Die hard och Taxidriver gör han upp med sina forna vänner. I slutscenen glider livet ifrån honom, precis som det gjorde för Travis Bickle i Scorseses film.
Herscht 07769 är en senkommen Shakespearetragedi – nästan alla dör. Frau Ringer, stadens bibliotekarie, överlever emellertid och hon levererar ett skarpt omdöme som också sätter fingret på vad som kanske är romanens moraliska budskap. ”Den Florian hon känt och den Florian som mördat var en och samma människa, Florian hade inte förändrats, allt han gjort var en uppenbar konsekvens av vem han var och förblev.” Då, när allt redan är försent, får han faktiskt ett svar av Angela Merkel. Men vad hon svarade, det får vi aldrig veta och därmed förblir vi honom lojala.
Jag hoppas få ta del av åtskilliga fler romaner av Krasznahorkai, gärna även fortsättningsvis i Daniel Gustafsson Pechs översättning.